Vänskap
Sandra är speciell. Hon har en miljard speciella vänner också.
Och till slut är alla bara så himla speciella att de blir…
trumvirvel alterantivt dov skräckfilmssynt duh-duh-duh-DUUUUH!:
likadana
Skräckfilmsskriiiik i natten.
Som nu Christopher. (bild 4) Han är för mig, en ny bekantelse. Men hans “svåro-meter” slår i taket. Jag kan förstå varför Sandra är kompis med honom. Fast för mig är han liksom utstuderat svår och inte äkta speciell. Jag tror inte att han på riktigt gillar ruccolapizza med kronärtskocka och tryffelolja. Jag tror att han skiter fullständigt i papier maché och sånt där origami. Och jag sträcker mig så långt att jag varken tror att han…
gulp… och definitvt duh-duh-duh-DUUUH!
…röker på hustak eller fotar porslinsrådjur med konstig kamerainställning.
Men. Jag kan ha fel.
Läser ni inte Sandra fattar ni nada. Men ja…läs Sandra. Hon är bra. Och speciell. Typ äkta.
Jag är inte speciellt speciell men rätt nöjd ändå
haha va? det enda sandra skrev om honom var ju att han flyttat till new york? bara för sandra gillar kronärtskocka och porslinsfigurer måste väl inte han göra det? att behöva gilla exakt samma saker låter som ett väldigt inskränkt sett att se på vänskap.
Där fick jag så att jag teg…
…eller inte.
Tur att du började din kommentar med ett “haha” annars hade jag inte tvekat att kalla dig för humorlös.
Tur det.
och där fick jag så jag teg… knappast. och du får gärna kalla mig humorlös, för det betyder ju att jag inte har samma humor som dig. gudskelov.
Stop the hate! Detta är en feel-good blogg full med kärlek, kolibrier och sockervadd. Fred!
lol…..
Fniss. DU har ju humor. No doubt about it